Änna tös med tarmfickor då o då, jobbade inom hemtjänsten och toklängtade till april då hon skulle få sin sista löneutbetalning och börja omgås flitigt med andra barnbarnet som föddes i oktober.

Åkte in på akuten i tron om tarmfickor, röntgen, smärtstillande och beskedet kom som en käftsmäll, 6 veckor senarelagd hon lämnat in.
Fick dock förmånen att senaste 14 dagarna ha man( min livs andra chef), två döttrar samt två barnbarn hos sig, palaktiv vård gällde dvs ingen behandlingsbar cancer.

Snaran dras åt, sånt här är väl exakt vad pensionssystemet behöver mer av.

Tråkig historia. Stackars kvinna.

Livet är obeskrivligt grymt ibland.

Det ligger sannerligen mycket i det, om jag förstod dotra rätt så var ists hela buken angripen och växte med hög takt.

Hon var en vanlig svenne mormor, hustru, mor med förkärlek till hästar, skog, markägare, svampplockare, hälsodrycker, vitaminer etc etc.
Drack och rökte inte öht, verkar mer o mer som slumpen sköter utdelningen av diagnosen